Hej!
Tycker att det skulle vara intressant att höra vad ni/du har för effektiva uppfostringsknep för era barn när de tex trotsar, inte lyssnar eller beter sig illa mot dig eller andra. Spelar ingen roll vilken ålder ditt eller dina barn har.
Dela gärna med dig :)
Välj dina strider! Blir det kaos varje gång ni är i mataffären så undvik att handla med barnet en period, vill hen absolut inte borsta tänderna en kväll så är det inte hela världen, vill hen absolut inte ha på sig jackan fast det är kallt så låt hen slippa (ta med den och snart kommer barnet be om den för att det är kallt). Vid dåligt beteende så får man säga ifrån och förklara varför beteendet inte är ok. Man ska inte underskatta små barn, dom förstår så otroligt mycket. Prata med barnet på ett respektfullt sätt, barn förtjänar samma respekt som en vuxen. Att låta barnet bestämma själv i situationer där det är möjligt, dom har så otroligt lite makt över sitt egna liv så kan man låta dom bestämma ibland så gör det. Jag tror inte på några uppfostringsmetoder utan är man själv en normalt funtad människa med sunda värderingar så kommer det av sig själv. Man får gå på magkänsla och det som funkar för just det barnet och sin egna familj!
Välj dina strider! Blir det kaos varje gång ni är i mataffären så undvik att handla med barnet en period, vill hen absolut inte borsta tänderna en kväll så är det inte hela världen, vill hen absolut inte ha på sig jackan fast det är kallt så låt hen slippa (ta med den och snart kommer barnet be om den för att det är kallt). Vid dåligt beteende så får man säga ifrån och förklara varför beteendet inte är ok. Man ska inte underskatta små barn, dom förstår så otroligt mycket. Prata med barnet på ett respektfullt sätt, barn förtjänar samma respekt som en vuxen. Att låta barnet bestämma själv i situationer där det är möjligt, dom har så otroligt lite makt över sitt egna liv så kan man låta dom bestämma ibland så gör det. Jag tror inte på några uppfostringsmetoder utan är man själv en normalt funtad människa med sunda värderingar så kommer det av sig själv. Man får gå på magkänsla och det som funkar för just det barnet och sin egna familj!
. Syftade mer på vissa mallar och regler vissa "experter" kommer med. Som typ Anna W, det är sånt jag inte gillar. Det var inget du skrev utan bara ett utlåtande från mig
Visst är det det . Syftade mer på vissa mallar och regler vissa "experter" kommer med. Som typ Anna W, det är sånt jag inte gillar. Det var inget du skrev utan bara ett utlåtande från mig
Jag låter min 4 åring få bestämma över saker som egentligen inte är så viktiga. Hon får välja vilka kläder hon vill ha på sig. Vilket 9 av 10 ggr blir klänning. Jag får då bestämma vilka ytterkläder hon ska ha, eller hon går med på det jag tar fram, för hon fick ju välja klänning.
Vid läggning så låter vi henne välja i vilken ordning hon vill duscha, borsta tänder, plocka undan på rummet. Blir inga konflikter alls då hon fått bestämma.
Har egentligen inte varit med om någon jobbig incident med ett skrikit barn som ligger på golvet eller marken och skriker.
Vi förhandlar, håller vad vi lovar barnen och dom får bestämma vissa saker som vissa föräldrar av ren princip håller stenhårt på.
I värsta fall, avleda. :) "När vi kommer hem kan vi ju ta fram fingerfärgen..." Funkar alltid!
Jag låter min 4 åring få bestämma över saker som egentligen inte är så viktiga. Hon får välja vilka kläder hon vill ha på sig. Vilket 9 av 10 ggr blir klänning. Jag får då bestämma vilka ytterkläder hon ska ha, eller hon går med på det jag tar fram, för hon fick ju välja klänning.
Vid läggning så låter vi henne välja i vilken ordning hon vill duscha, borsta tänder, plocka undan på rummet. Blir inga konflikter alls då hon fått bestämma.
Har egentligen inte varit med om någon jobbig incident med ett skrikit barn som ligger på golvet eller marken och skriker.
Vi förhandlar, håller vad vi lovar barnen och dom får bestämma vissa saker som vissa föräldrar av ren princip håller stenhårt på.
I värsta fall, avleda. :) "När vi kommer hem kan vi ju ta fram fingerfärgen..." Funkar alltid!
Alltså barn "trotsar" inte, de testar gränser. Har du som förälder ledarskapsförmåga och kompromissvilja kan du klara dig undan barn som t ex skriker i mataffären. Som sagts ovan, välj dina strider och låt barnet välja det som är mindre viktigt. Du bestämmer hur dags man går och lägger sig och hur ritualen ska gå till. Barnet får kanske välja vilken saga som ska läsas, men det är du som har bestämt att det blir EN saga.
Är det viktigt för dig att man sitter stilla vid matbordet så ger du dig inte, du som förälder bestämmer det. Det kan aldrig vara viktigt ibland, och ibland inte, det bäddar för konflikter. Välj vad du som förälder tycker är viktigt och håll fast vid det.
Du ska självklart större delen av tiden vara en kärleksfull, lugn och vänlig förälder, men när barnet testar gränser måste du tkunna ala med allvarlig röst (inte skrika) så att barnet förstår att nu är det på allvar. (Har barnet inte respekt för dig när du är allvarlig kommer den blivande tonåringen inte heller att ha respekt för dig.)
Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek. Säg nej och håll ditt nej. Ge inte med dig för tjat osv. Det gäller lika mycket när barnen är 2 år som när dom är 15 år.
Låt barnen få pröva sina vingar så dom växer som individer
Alltså barn "trotsar" inte, de testar gränser. Har du som förälder ledarskapsförmåga och kompromissvilja kan du klara dig undan barn som t ex skriker i mataffären. Som sagts ovan, välj dina strider och låt barnet välja det som är mindre viktigt. Du bestämmer hur dags man går och lägger sig och hur ritualen ska gå till. Barnet får kanske välja vilken saga som ska läsas, men det är du som har bestämt att det blir EN saga.
Är det viktigt för dig att man sitter stilla vid matbordet så ger du dig inte, du som förälder bestämmer det. Det kan aldrig vara viktigt ibland, och ibland inte, det bäddar för konflikter. Välj vad du som förälder tycker är viktigt och håll fast vid det.
Du ska självklart större delen av tiden vara en kärleksfull, lugn och vänlig förälder, men när barnet testar gränser måste du tkunna ala med allvarlig röst (inte skrika) så att barnet förstår att nu är det på allvar. (Har barnet inte respekt för dig när du är allvarlig kommer den blivande tonåringen inte heller att ha respekt för dig.)
Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek. Säg nej och håll ditt nej. Ge inte med dig för tjat osv. Det gäller lika mycket när barnen är 2 år som när dom är 15 år.
Låt barnen få pröva sina vingar så dom växer som individer